Möt Netto

Vilken uppgift har du på Norvida?
Jag är inköpschef, och finns på plats i Sydamerika där en del av Norvidas kött produceras.

Kan man inte lika gärna sköta det från Sverige?
Det beror på vilken ambitionsnivå man har. Om Norvida vore ett rent ”tradingbolag” kanske det hade gått. Då är det en verksamhet som i grunden bara bygger på att köpa och sälja kött, och se till att tjäna pengar på mellanskillnaden. För Norvidas del handlar det mycket mer om samarbete. Vi jobbar tillsammans med producenterna för att höja kvaliteten på både produktion och produkter.

Har Norvida den makten, menar du?
Ja, absolut. Jag skulle säga att Norvida är bland de tre största europeiska kunderna här. Och vi är ensamma om att kunna ta köttet hela vägen fram till butiker och restauranger. Det är svårare än det låter. Vi har specialkunskaper i allt från hur man väljer ut exakt rätt kött till hur man förpackar, transporterar och så vidare. Ofta fungerar vi faktiskt som ett slags ”gratiskonsulter” som kan hjälpa producenterna att se hur deras metoder och produkter kan bli ännu bättre. Jag skulle säga att det faktum att Norvida är just svenskt är en stor fördel.

Men Sydamerika anses ju ha kanske världens bästa kött redan?
Visst. Men ”bra kött” har historiskt sett inte alltid varit vad vi idag menar med ”bra producerat”. Sverige är det land som ställer allra högst krav på leverantörerna och hur köttet produceras. Det skulle förstås kunna leda till konflikter med köttproducenterna, men i vårt fall är det tvärtom. Våra leverantörer vet om att Sverige och svenska köttkunder inte bara vill ha gott kött, utan också är noga med hållbarhet. Svenskar är intresserade och tar reda på hur djuren behandlas. Vad de äter, hur slakten går till och så vidare. Jag tror att svenskar helt enkelt har tid och kraft att bry sig mer än man gör i många andra länder. Sverige är ett land med hög utbildningsnivå och starkt socialt system, med fri vård och omsorg. Jag tror absolut att kunder i andra länder skulle kunna vara lika noga som svenskarna, om de bara orkade och hade tiden som krävs. Men det är tydligt: frågor om hållbarhet kommer alltid från Sverige först. Det handlar om allt från antibiotika och hormoner till klimateffekter.

Och du tänker att vi helt enkelt har mer tid att bry oss om sånt?
Ja, jag tror det. Och så har ni ju Greta förstås!

Hur kom du in på kött – har du växt upp på bondgård?
Inte alls. Jag är född och uppväxt här i Brasilien och pluggade till elingenjör först. Jag hade också läst en del engelska och jobbade extra som tolk. Efter ett tag hoppade jag av ingenjörsutbildningen och började på ett stort lokalt slakteri, där jag hjälpte till med översättningar och internationella besök. Jag trivdes i branschen och fortsatte att jobba med kvalitetskontroll och produktutveckling under många år. Sedan började jag studera affärsadministration, med sikte på den kommersiella avdelningen hos någon av de största köttproducenterna. Det lyckades, och jag jobbade så till 2012. Då blev jag headhuntad av Norvida.

Vad är det svåraste med ditt jobb?
Att övertyga. Det är otroligt viktigt. Både att kunna övertyga leverantörerna om att de tjänat på att samarbeta med oss, och att övertyga Norvidas kunder om att köttet de köper uppfyller alla krav.

Och det roligaste?
Att göra kunderna nöjda. Det låter kanske inte så svårt, men ytterst handlar det om förtroende. Kunderna ska kunna lita på att vi inte bara tar vilket kött som helst, förpackar och säljer. Vi lägger ner enormt mycket arbete för att du ska kunna äta gott kött med gott samvete.

Du måste ha besökt väldigt många gårdar runt om i världen. Vilken har varit mest spännande att se?
Svårt att säga faktiskt. Kanske är det ändå små familjegårdar. Djuren är deras liv. Familjerna har otrolig koll på allt – vet precis vilken dag en viss kalv är född och så – och är så fantastiskt stolta. När vi är där vill de visa allt de kan, och att de gör allt på rätt sätt. Men de stora gårdarna kan också vara väldigt intressanta, för att de är så skickliga på stora system. Det som kallas ”reverse logistics” till exempel, alltså att ta hand om bland annat avfall för återvinning.

Och var har du ätit din allra godaste köttmåltid?
Ärligt talat har jag blivit väldigt kräsen och lagar helst själv. Men om du kommer till Sydamerika kan jag rekommendera Churrascaria Barbacoa i São Paulo, Cabaña Las Lilas i Buenos Aires och García i Montevideo. De är fantastiska alla tre. På de två senare använder de grillar av typen ”parilla”, där veden brinner i ett fack på sidan. När det bildats perfekt glödande kol rakar man ut det underifrån till bädden under köttet.

Finns det inga bra restauranger i Europa?
Såklart. Men då äter jag helst lokala specialiteter. Svenska köttbullar gillar jag verkligen!

Vilken köttdetalj tycker du allra bäst om?
De flesta som gillar riktigt gott kött skulle nog svara rib-eye på den frågan. Entrecôte alltså. Och jag är inget undantag. För mig finns inget kött som ger bättre ätupplevelse.

Till slut: vilket är ditt bästa grilltips?
Det finns ingen magi. Bra kött ger bra slutresultat, så enkelt är det. Men värmen är viktig. Kött ska grillas över väldigt het glöd!